Det finns ingen demokrati där makt delegeras till valda tjänstemän år efter år — bara regeringar som lånar namnet. Vi bygger argumentet för det äkta: styre genom rotation, där varje medborgare tar sin tur, och ingen håller makten tillräckligt länge för att bli korrumperad av den.
Att rösta avgör vem som styr dig. Det har aldrig, i sig självt, betytt att du styr dig själv. Fallet för rotation vilar på fem påståenden — vart och ett en anledning till att val och självstyre inte är samma sak.
Om någon innehar makten på obestämd tid — eller till och med under en fast flerårig mandatperiod — styr inte medborgarna. De blir styrda, med en granskningsperiod bifogad.
I samma ögonblick du överlämnar din makt till en representant slutar den att vara din makt i handling. Den blir dennes bedömning, utövad å dina vägnar — vilket är något annat.
Att periodvis välja vem som styr dig är inte samma utövning som att styra. Det ena är ett konsumentval. Det andra är vad demokrati förväntas betyda.
Klientnätverk, relationer till givare och karriärincitament behöver alla tid för att bildas. Två veckor på posten räcker inte för att bygga upp någon av dem.
Ingen fast klass av beslutsfattare. Inga yrkespolitiker. Inget permanent innehav. Makten går genom alla, och rör sig sedan vidare.
I det klassiska Aten vanns de flesta offentliga ämbeten inte genom val — de tillsattes genom lottning, dragen ur poolen av röstberättigade medborgare. Val betraktades med misstänksamhet och var huvudsakligen förbehållet de få roller som krävde specialiserad skicklighet, som fältherreskap.
Resonemanget var direkt: val tenderar att gynna de rika, de välkopplade och de övertygande. En lottning gynnar ingen. Det ansågs vara den mer demokratiska mekanismen — urval genom lott var, i verklig mening, den ursprungliga betydelsen av «folkets makt».
Den gamla bedrägliga uppgörelsen om pseudodemokrati — en röst vart och vartannat år i utbyte mot att någon annan styr i ditt namn — har spelat ut sin roll. Dess legitimitet har blivit uttunnad, och dess anspråk på att vara demokratins slutgiltiga form höll ändå aldrig vid närmare granskning. Tiden för Prosopokrati, där medborgare utövar makten direkt, har kommit.
Varje vuxen medborgare rör sig genom rotationen i sekvens — alfabetiskt, eller enligt en transparent slumpmässig ordning. Ingen är undantagen på grund av status. Ingen upprepar för tidigt.
Arbete, familj, vila. Medborgerlig plikt är en rotation genom kalendern, inte en karriär.
Lokala lagstiftnings- och budgetbeslut, fattade av den vars tur det är, inte av den som kampanjat hårdast.
Lokalpolisuppgifter roterar på samma sätt, under standardiserad utbildning som alla medborgare genomför i förväg.
Rättslig plikt roterar också — vilket utvidgar jury-principen som redan är bekant i många rättssystem idag.
Vi presenterar inte detta som en färdig plan. En seriös idé vinner förtroende genom att namnge sina svåraste problem, inte genom att gömma dem.
Standardiserad, obligatorisk utbildning inför varje rotation är arbetsantagandet — men omfattningen och stringensen i den utbildningen är olöst, och det är det klart svåraste designproblemet i denna modell.
Lottning har ett tydligt historiskt prejudikat på stadsnivå. Att skala det till nationell styrning — särskilt för frågor som kräver kontinuitet, som utrikespolitik — är en öppen designfråga, inte en löst en.
Vi har ännu ingen övergångsplan. Första fasen av detta projekt är att bygga offentlig förståelse för idén — design av övergången kommer efteråt, med fler människor involverade i att forma den.
Detta är inte en kandidat, ett parti eller en röst. Det är ett argument som behöver nå människor tydligt innan det kan gå någonstans. Ditt bidrag finansierar den första fasen: att bygga fallet, offentligt, öppet.
Donationer hanteras transparent — varje bidrag och utgift är offentligt synlig. Inga medel stödjer någon kandidat eller något parti.